Min helvetesresa på sjukhuset

För ett par veckor sedan opererade jag bort livmodern på ett sjukhus i Malaga. Jag hade cancer i livmoderhalsen och en kraftigt förstorad livmoder. Men det var inte helt komplikationsfritt, eller så var det just det det var. Döm själva.

När jag kom till sjukhuset i Malaga upptäckte jag att i stort sett ingen pratade engelska vilket är lite stressande när man ska genomgå en stor operation. Men jag hade läst och kollat en del innan så det var ändå hyfsat lugnt. Däremot var det extremt varmt på mitt rum för AC:n var trasig. Det var ävan ganska skabbigt på toan med flagor som hängde från taket, trasig toasits och ingen tvål. Jag fick dropp isatt och stanna över natten, operationen skedde vid 13 tiden dagen därpå.

På operationsbordet meddelade jag narkosläkaren att jag får biverkningar av narkosen eller om det är av det smärtstillande man får, jag tål nämligen inte morfin. Jag får kraftig ångest och restless i hela kroppen. Jag berättade att jag efteråt behöver något lugnande och sa även att jag har en video på hur jag reagerar så att han kan se med egna ögon. Men enligt honom var det inga problem, han skulle ordna något.

När jag vaknar upp får jag mycket riktigt panik, mer än någonsin förut. Två sköterskor står vid min sida & säger att jag måste vara stilla men det går ju inte. Frågar gång på gång efter lugnande & paniken bara ökar. Jag har dessutom fruktansvärt ont. Till slut tröttnar de på mig & en sköterska kommer in & hugger en spruta med morfin i min axel, morfin som jag ju inte tål.. O varför hugger hon den i min axel? Jag har ju ingång för dropp där man normalt sett sprutar in smärtstillande eller vad som nu kan behövas. Att ligga med panik och smärtor i ett 30 gradigt rum var ingen trevlig upplevelse.

Efter några dagar fick jag komma hem men det tog inte mer än några timmar innan jag kände helt horribla smärtor i magen & jag kunde inte ens sitta upprätt. In på akuten i Marbella! Väl på plats så skulle det grejas med pass & försäkringsnummer, så är det ju utomlands.

Jag fick till slut träffa en läkare som efter att jag berättat vad jag hade opererat gjorde en undersökning. Den bedömningen hon gjorde har fuckat upp hela min kropp. Hon säger att jag har en kraftig infektion. Något jag naturligtvis tror på eftersom jag lämnat blodprov. Jag frågar henne hur hög min sänka är men det vet hon inte, hon säger bara ”Very high”. När jag står på mig & vill veta siffror säger hon 1000.. Man kan inte ha en sänka på 1000 för då är man död men jag antar att hon bara drog till med något & att den var väldigt hög. Min feber är dock bara på 38. Samma läkare sa även att jag hade anemi, något som inte heller stämde visade det sig senare.

Så in med dropp & antibiotika. Efter några dagar blir jag bara sämre & sämre & de sätter in ännu mer & ännu starkare antibiotika. Jag fotar påsarna & skickar till en sjuksyrra i Sverige som jag känner. Hon berättar att är det en infektion så är detta helt rätt. Men vid det laget har jag hunnit höra från olika läkare att jag har en inre blödning, att jag har en varböld i magen samt en blodansamling i magen. Samt har den första läkaren nu nämt en siffra på 240 när det gäller sänkan. Men nånting känns inte rätt.. Jag ber dem pausa med antibiotikan men de vägrar.

Allt i min kropp slås ut & jag svullnar upp överallt, det gör fruktansvärt ont i snittet som ju håller på att läka. Det diskuteras om de ska öppna mig eller sätta in ännu mer antibiotika. Det blir mer antibiotika, 40 påsar blev det allt som allt. Jag ber dem hela tiden att kontakta min läkare som har opererat mig men de vägrar. Efter 5 dagar så är det en ny läkare som tittar till mig, jag ber även henne ringa & säger att det är viktigt. På eftermiddagen ringer hon min läkare & helt plötsligt är det annat ljud i skällan. Det är inget fel på mig, jag har aldrig haft en infektion, smärtan kommer utav en stor blodansamling som min chockerade kropp inte riktigt velat släppa ut, något som är helt normalt. Jag får gå hem omedelbart.

När jag sedan pratar med min riktiga läkare så har han fått höra att jag aldrig fick någon antibiotika..

Och det var aldrig någon infektion, jag hade aldrig feber som översteg 38 grader. Den operationen jag genomgått utförs även på detta sjukhus vilket gör att den läkare som undersökte mig borde ha vetat att detta kan inträffa. Att hon av någon anledning, utan att ha kollat mitt blodprov, valde att säga att jag hade en kraftig infektion har förstört väldigt mycket. Jag är medveten om att mänskliga misstag kan inträffa men som läkare kanske man har ett något högre ansvar att inte hitta på diagnoser.IMG_2788  7 kg vätska lade min kropp på sig.

IMG_3010 Antibiotikan jag helt plötsligt aldrig hade fått. Detta är den milda antibiotikan, jag fick två andra sorter som är de starkaste på marknaden enligt läkaren. Nu gäller det att aldrig mer bli sjuk för jag lär nog vara resistent vid det här laget.