På väg igen..

För min del blir det sjunde året i rad & för Martins del sjätte. O vi firar vår femte bröllopsdag. Kan vi kalla oss rutinerade nu?

Älskade OZORA❤️ Skylten ovanför entrén säger ”Welcome to Paradise” & det är verkligen paradiset på jorden. En oas av livgivande musik, kärleksfulla människor & fantastisk natur. En oxytocin-bomb helt enkelt.

Om jag fick välja plats att tillbringa mina sista dagar på så är det på den här festivalen. Älskade OZORA, vi är på väg ”hem” till dig🎨

  

Offline

Så här ser det ut när jag packar. Orkar typ inte mer. Får inte ner hälften eftersom stället vi ska till har temperaturer mellan 5-37 grader. O maken är till ingen hjälp eftersom han i vanlig patriarkal anda springer & skriker ut order, skäller på alla, gör absolut ingenting själv & är allmänt störig.
Så jag har stängt in mig på mitt rum för att vila kropp & hjärna trots att det är 1000 saker kvar att fixa.

Svensk vs italiensk

He he Martins rygg är inte i sin bästa form. Även han brände sig rejält på stranden i lördags. Man ser att han bara är halv-italienare för det italienska skinnet börjar ge vika för det svenska☺️

Själv har jag inte börjar flagna, än så länge består min rygg av luftblåsor. Antar att jag ser lika jävlig ut om ett par dagar.